Blodtrycket är det tryck som uppstår i blodkärlen när blodet drivs från hjärtat ut i kroppen och sedan tillbaka till hjärtat. Högt blodtryck gör att blodkärlens väggar förändras och med tiden blir de hårdare och mindre elastiska. Detta försvårar hjärtats pumparbete och kan vara allvarligt om man inte får det behandlat. Har man högt blodtryck ökar risken för framför allt stroke men även för hjärtinfarkt, hjärtsvikt, njursjukdom och försämrad blodcirkulation i benen.
Ungefär en tredjedel av den vuxna befolkningen i Sverige har högt blodtryck. I de flesta fall behövs behandling med läkemedel för att sänka blodtrycket.
Många som har ett alltför högt blodtryck känner ingenting alls. Man kan få lindriga symtom som lätt huvudvärk och trötthet.
Vid riktigt höga blodtryck kan man få tydligare symtom som trötthet, illamående, svår huvudvärk och andnöd. Det är ett livshotande tillstånd som är ovanligt.
Om man har en lätt blodtrycksförhöjning kan det räcka med att ändra livsstil. Blodtrycket påverkas av vikten. Många blir alltså hjälpta av att gå ner i vikt. Regelbunden motion har också visat sig sänka trycket, även utan samtidig viktminskning.
Om man dricker mycket alkohol leder minskat drickande oftast till en tydlig sänkning av blodtrycket. Att äta mindre salt brukar också ingå i kostråden för att motverka högt blodtryck.
Blodtrycket bör kontrolleras flera gånger innan man börjar använda läkemedel. Målet ska vara ett blodtryck som ligger under 140/90 mm Hg. Andra riskfaktorer som till exempel diabetes, höga blodfetter eller om man röker har också betydelse för när man ska börja ta läkemedel. Det är den samlade risken för hjärt- kärlsjukdomar som avgör om man behöver läkemedel.
Ett tillstånd som kan bli sjukdom Högt blodtryck kallas också för hypertoni. Om man har ett alltför högt blodtryck har man inte alltid symtom av detta, men däremot en ökad risk att drabbas av stroke (slaganfall), hjärtinfarkt eller hjärtförstoring med hjärtsvikt. Andra orsaker till ökad risk för dessa sjukdomar är rökning, diabetes, förhöjda blodfetter, ålder och ärftlighet. Högt blodtryck kan vara allvarligt om man inte får det kontrollerat och behandlat. Behandlingen innebär ofta att man ökar sin fysiska aktivitet och ändrar sina matvanor. De flesta som har högt blodtryck behöver dessutom blodtryckssänkande medicin.
Blodtrycket är det tryck som uppstår när blodet drivs från hjärtat ut till alla kroppsdelar och organ, och tillbaka till hjärtat. Blodet transporterar näring och syre ut till alla kroppens byggstenar, cellerna. Tillbaka från cellerna transporteras kolsyra och andra slaggprodukter som utsöndras genom lungor, njurar, lever och tarm.
Blodet pumpas ut i kärlen med ungefär 60 till 70 hjärtslag per minut när kroppen är i vila. Blodtrycket är som högst just när hjärtat drar ihop sig. Det kallas övertrycket, eller det systoliska blodtrycket. När hjärtat slappnar av och vilar mellan sammandragningarna, sjunker blodtrycket till sin lägsta nivå som kallas undertrycket, eller det diastoliska blodtrycket.
Blodtrycket mäts vanligen i millimeter kvicksilver, mm Hg, och anges alltid med två tal, till exempel 120/80. Först anges övertrycket och efter snedstrecket anges undertrycket. Man säger att blodtrycket är 120 över 80.
Hur högt trycket är beror på mängden blod som pumpas ut, hur kraftigt hjärtat drar ihop sig och på motståndet ute i kroppens alla småkärl. Ju smalare småkärl desto högre tryck. Blodtrycket är inte konstant över dygnet utan varierar ganska mycket. Det är högre när man är fysiskt aktiv eller när man blir upprörd och lägre när man slappnar av och vilar. Lägst är blodtrycket som regel under sömnen på senare delen av natten.
Ett vanligt övertryck är omkring 110-130 mm Hg. Ett vanligt värde på undertrycket är omkring 80 mm Hg. Det finns ingen skarp gräns mellan ett normalt blodtryck som kan sägas vara ofarligt och ett som är riskfyllt. Övergången är successiv och flytande
Blodtryck över 140/90 mm Hg brukar betecknas som högt blodtryck. Det betyder inte att alla med tryck över 140/90 behöver medicin. Om bara det ena trycket är förhöjt, till exempel 180/80 eller 135/100 räknas det också som högt blodtryck.
Förr i tiden låg fokus mycket på det undre trycket, diastoliska. Numera kan man sammanfatta skillnaden så att det undre trycket ändå är den bästa indikatorn på risk för individer under 50 års ålder, särskilt kvinnor. I åldern 50 till 65 år är det inte så stor skillnad på risken mellan det övre och undre blodtrycket. I åldern över 65 är det systoliska (övre) trycket klart bäst för att förutsäga risk. Dock är det så att de flesta moderna risktabeller bygger på det systoliska trycket, i kombination med ålder, rökning, blodfetter och diabetes.
Ett högt blodtryck försvårar hjärtats pumparbete. Det gör att åderförfettningsprocessen blir kraftigare, vilket innebär att kärlväggarna i längden blir hårdare och mindre elastiska. Risken för framför allt stroke ökar med ett alltför högt blodtryck, men också risken för hjärtinfarkt, hjärtsvikt, njursjukdom och försämrad blodcirkulation i benen.
För de allra flesta med högt blodtryck går det inte att hitta en enskild orsak. Flera omständigheter kan medverka, som ärftliga anlag, övervikt, stress, matvanor och hög alkoholkonsumtion.
I vår kultur ökar blodtrycket, främst övertrycket, också med ökande ålder. Den här typen av högt blodtryck, som är den vanligaste, kallas primär eller essentiell hypertoni. Blodtrycket kan sänkas och kontrolleras med hjälp av ändrad livsstil och ofta dessutom med läkemedel.
Hos ungefär fem procent av alla personer med högt blodtryck beror tillståndet på en enskild, och ibland behandlingsbar, orsak. Det kallas då sekundär hypertoni. Vanligast är en bakomliggande njursjukdom eller hormonrubbning. Andra orsaker kan vara biverkningar av läkemedel, till exempel p-piller, graviditetskomplikationer, eller mer allvarliga hormonrubbningar. Vid dessa sjukdomar bildas för stora mängder av olika hormoner och det höjer blodtrycket.
Förträngning av stora kroppspulsådern, coarctatio, leder till ett förhöjt tryck endast i den övre kroppshalvan. Det är en missbildning som kan opereras, vanligen under barndomen, och blodtrycket blir efteråt oftast normalt. Om unga människor har högt blodtyck finns speciellt stor anledning att misstänka sekundär hypertoni.
Ungefär en tredjedel av den vuxna befolkningen i Sverige uppskattas ha ett förhöjt blodtryck, över 140/90 mm Hg. Det är en av de vanligaste orsakerna till att man går på regelbundna läkarbesök.
Fördelningen mellan kvinnor och män är ganska jämn totalt sett, men olika i olika åldrar. Bland yngre människor och i medelåldern är högt blodtryck vanligare hos män. Hos äldre är det tvärtom, högt blodtryck är då något vanligare hos kvinnor
Ett måttligt förhöjt blodtryck kan knappast betecknas som en sjukdom. Det är snarare ett tillstånd som innebär en ökad risk, ungefär som att röka eller att köra bil för fort. Det är om det höga blodtrycket börjat ge en mätbar påverkan på hjärta, hjärna eller njurar som det bör betecknas som en sjukdom .
Ett obehandlat högt blodtryck leder på sikt till skador på kroppens blodkärl i form av åderförfettning. Risken för skador i hjärtat, i hjärnan och i kärlsystemet ökar ju fler andra riskfaktorer man har. Exempel på riskfaktorer som man själv kan påverka är: Tobaksrökning, höga kolesterolvärden, diabetes, kraftig övervikt, felaktig kost, stillasittande livsstil, hög alkoholkonsumtion, högt saltintag.
Ålder, manligt kön, ärftliga anlag för hjärt-kärlsjukdom i tidig ålder.
Åderförfettning i hjärnan leder till att de små blodkärlen blir smalare inuti. Om en liten blodpropp då helt täpper till kärlet kan det leda till stroke som kan påverka talet eller orsaka förlamning av ena kroppshalvan. I begreppet stroke ingår också hjärnblödning, som kan ge liknande symtom som en propp, men som är en betydligt ovanligare komplikation. Även risken för hjärnblödning ökar om man har högt blodtryck.
Högt blodtryck kan också bidra till hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Hjärtsvikten uppkommer delvis på grund av att det höga blodtrycket ger en tillväxt och förtjockning av muskeln i hjärtväggen. Det bildas också mer bindväv. Hjärtmuskeln får arbeta mer när den ska jobba mot ett högre tryck för att få ut tillräcklig mängd blod i kroppen. En förtjockad muskelvägg i hjärtat gör den mindre elastisk och den har svårare att slappna av i fasen då hjärtrummen fylls med blod. I samband med detta kan också hjärtmuskeln successivt bli uttröttad. Risken för hjärtinfarkt ökar vid högt blodtryck genom att blodkärlen i hjärtat blir stelare vilket bidrar till att det lättare bildas proppas i kärlen.
Blodkärlen i njurar, ögon och i benen kan också skadas av högt blodtryck.
Man kan få lindriga symtom vid högt blodtryck, till exempel lätt huvudvärk och trötthet, men det är reaktioner som också kan ha flera andra orsaker. Många som går omkring med ett alltför högt blodtryck känner ingenting alls. Det enda sättet att veta säkert om blodtrycket är förhöjt är genom att mäta det.
Vid riktigt höga blodtryck kan man få tydligare symtom som trötthet, illamående, svår huvudvärk och andnöd. Det är ett livshotande tillstånd som är ovanligt.
Alla vuxna personer bör någon gång kontrollera sitt blodtryck. Är blodtrycket som det ska vara kan man göra en ny mätning efter ungefär fem år. Ligger det i gränsområdet, kring 140/90, bör man få det kontrollerat någon gång per år. Distriktssköterskan eller företagssköterskan kan ge råd om när det är dags att diskutera mätvärdena med sin läkare.
Ett vanligt fenomen är att blodtryck som mäts av läkaren vid läkarbesöket är högre än när det mäts av en distriktssköterska eller av patienten själv i hemmet. Detta fenomen, ibland kallat "vitrockshypertoni", har varit ett av skälen till att man allt oftare mäter blodtrycket under en längre period i stället för att endast mäta ett eller ett par blodtryck hos läkaren eller sköterskan. Den längre mätningen kallas 24-timmars blodtrycksmätning eller ambulatorisk blodtrycksmätning. Man får då ha på sig en speciell blodtrycksmätare som får sitta på i ett dygn. Under denna tid mäter apparaten automatiskt blodtrycket tre till fyra gånger per timme, på natten ofta bara två gånger per timme. Läkaren kan då se hur blodtrycket ligger under vardagen och hur mycket det minskar under natten.
Samma typ av mätning används ibland också för att utvärdera resultatet av läkemedelsbehandling av blodtrycket.
Om man bara har en lätt blodtrycksförhöjning räcker det ofta att börja med att ändra sin livsstil. Det kanske inte påverkar själva trycket så mycket, men det kan minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar.
Blodtrycket påverkas av vikten, så många blir hjälpta av att gå ned i vikt. En viktminskning på bara några kilo kan sänka både blodtrycket och halterna av blodfetter och blodsocker, vilket sammantaget minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Även regelbunden motion som promenader, cykling eller simning har också visat sig sänka trycket något.
En alltför hög alkoholkonsumtion är en vanlig och ofta underskattad orsak till för högt blodtryck. Att dricka mindre leder då oftast till en tydlig sänkning av blodtrycket.
Saltets betydelse för blodtrycket är omdiskuterad, men att äta mindre salt brukar ingå i kostråden för att sänka ett för högt blodtryck. Med största sannorlikhet varierar effekten av minskat saltintag mellan olika personer. Störst betydelse har det hos äldre.
En vuxen människa bör inte äta mer än 5-6 gram salt per dag, alltså ungefär en tesked. Men de flesta äter betydligt mer än så, ofta utan att vara medvetna om det. Det mesta saltet man äter är nämligen dolt i charkuteriprodukter, bröd, pålägg och färdigmat. Men det är bra att på egen hand försöka minska saltintaget så långt det är möjligt, speciellt om man har högt blodtryck. En bra början är att vara sparsam med salt om man lagar mat och inte salta extra på maten vid bordet.
Det är mycket svårare att få fram entydiga resultat på hur kosten påverkar vår hälsa än att exempelvis visa effekten på blodtrycket av ett blodtryckssänkande läkemedel. Det finns än så länge inga övertygande bevis för att en viss diet sänker blodtrycket på ett avgörande sätt.
Eftersom att blodtrycket påverkas av vikten, så blir många hjälpta av att gå ner i vikt. Förutom motion är det bra att äta varierat med mycket frukt och grönsaker. Det är också bra att försöka minska på socker och använda flytande fetter, som till exempel rapsolja och olivolja, istället för hårda, som till exempel smör och margarin.
Lakrits innehåller ett ämne som kan höja blodtrycket hos vissa personer. Även små mängder lakrits kan påverka blodtrycket hos dessa personer. Om man känner sig osäker kan man alltid prata med sin läkare.
Det finns inte en absolut gräns då man bör ta mediciner mot det höga blodtrycket. Om man har ett blodtryck på 160/100 eller högre brukar man oftast få tablettbehandling, även om andra riskfaktorer saknas.
I gränsområdet mellan 140/90 och 160/100 beror beslutet på andra riskfaktorer som ålder, diabetes, blodfetter, och rökning. Att ha högt blodtryck är mer riskabelt om man samtidigt har diabetes, och då får man oftast mediciner vid ännu lägre blodtryck än gränsområdet. Det är alltså inte bara den uppmätta blodtrycksnivån som avgör om man ska börja använda läkemedel, utan läkaren ser till den samlade risken för hjärt- kärlsjukdom.
Man kan alltid diskutera med sin läkare om när det är dags att börja med läkemedel. När man väl börjat ta mediciner måste man fortsätta under lång tid, ofta resten av livet.
Den blodtrycksnivå som man brukar försöka uppnå med behandlingen är att blodtrycket bör vara under 140/90. Speciellt hos äldre är det svårare att få ner övertrycket, och ibland tvingas man nöja sig med ett tryck kring 160/90.
Om man har diabetes, njursjukdom eller mycket hög risk för hjärt-kärlsjukdom bör man försöka få ner trycket något mer, helst till en nivå omkring 135-130/85-80 mm Hg. För den som har diabetes är kontrollen av blodtrycket minst lika viktig, kanske till och med viktigare, som blodsockerkontrollen för att undvika komplikationer. Det gäller framförallt om man har typ 2-diabetes.
Läkemedlen påverkar bara blodtrycket så länge man tar dem. Det innebär att behandlingen oftast blir livslång. Men efter en längre tid med ett lägre tryck ombildas ofta blodkärlen, och då minskar flödesmotståndet. Det gör att man ibland kan minska medicineringen något efter ett eller ett par år. Ibland kan man till och med upphöra helt med tabletterna.
Om man kommer in i en livsfas där man kan satsa mer energi på ökad fysisk aktivitet, lämpligare kost, minskat alkoholintag och kanske viktnedgång kan man lyckas med att stegvis minska sin medicinering.
Man ska inte sluta med kontrollerna av blodtrycket, och man får vara beredd på att kanske starta behandlingen igen.
Inom rimliga gränser kan man säga att ju lägre blodtryck desto bättre eftersom det minskar risken för hjärt-kärlsjukdom.
Om blodtrycket blir alltför lågt drabbas man av yrsel, svimningskänsla och trötthet. Hos yngre människor kan dessa symtom ofta förbättras med ökad fysisk aktivitet och regelbunden motion.
Någon enstaka gång kan det låga blodtrycket bero på orsaker som långvarigt sängläge, blödning eller uttorkning. Vissa ovanliga sjukdomar med hormonstörningar kan också ge lågt blodtryck. Det finns mediciner som höjer blodtrycket men sådana används sällan.